Veckorna verkligen susar förbi mig i den här graviditeten. Vi är redan i vecka 31 och om den här pojken tänker anlända samma vecka som sina bröder så är det bara 7 veckor kvar. Men dom säger ju att 3:an kan vara lurig så bara för det kommer jag väl gå över tiden den här gången. Han har ju också mer plats där inne än vad brorsorna haft så han kanske stannar längre, det visar sig helt enkelt.Hemma har vi verkligen börjat förbereda oss för vår bebis. Det har införskaffats amningskudde, bärsele, tagits upp moses korg från källaren, sorterat bland gamla bebis kläder och beställt elektrisk bröstpump. Jag har till och med börjat bunkra med blöjor. Men nu står allting bara i en osamanhängande hög mitt i vardagsrummet så jag måste ta min tid här under ledigheterna och montera och göra fint i bebisens hörna på vårt rum hemma så att allting är redo till vecka 35 senast. Älskar att boa men denna gång ska vi boa tillsammans jag och Jacob. Men hur mår man då om man ska tänka efter? Jo bra tackar som frågar. Jag har ju lite kämpigt med foglossning som nåt en ny nivå nu. Det beror nog på att bebisens vikt ökar i rätt snabb takt nu. Han är ju rätt färdig bakad nu och ska mest ligga inne på jäsning nu och öka i vikt. Jag har ju kunnat sova väldigt bekvämt på rygg fram tills denna vecka. Nu känns det nästan som jag ska kvävas om jag hamnar på rygg så det byggs upp väggar i sängen med alla kuddar jag kan hitta. Det är lite vemodigt också för det här lär ju bli min sista graviditet. Så jag försöker njuta av varje stund och tänka på att det är sista versen. Det känns faktiskt lite sorgligt samtidigt. För även om det är rätt påfrestande och jobbigt att vara gravid så kan jag inget annat än att älska det samtidigt. Man känner sig som en urkraft och jag har aldrig varit med om något annat som kan mäta sig med denna känsla.
