Klädd för en hel dag i tingsrätten. Att hitta tillbaka till sig själv efter en förlossning är nog ett utav det snårigaste av skogar. Man hinner gå vilse ett par gånger innan man är helt ute vid klarblå himmel igen. Jag känner verkligen mentalt att jag är där men fysiskt är en helt annan saga. Trots att jag inte gick upp något under min graviditet (gjorde dock det så fort bebis var ute). Efter förlossningen har jag varit hungrig på ett sätt som jag inte är van vid, det har ätits gott så att säga. Så jag lyckades gå upp rätt många kilo innan jag hann märka något.Mentalt så kände jag mig som mig själv så snabbt jag slutade amma. Jag vet inte hur det är för vanliga människor men min ADHD och mina humörsvängningar blir otroligt kraftiga när jag ammar. På ett sätt som gör det omöjligt att kontrollera. Jag gillar verkligen inte den jag blir när hormonerna spritter sådär. Därför var det så skönt att ge upp amningen i 4:e månaden och känna livet komma tillbaka till mig. För en vecka sedan så var det äntligen dags för domstolsförhandlingarna mellan mig och en tidigare delägare. Hen stämde mig på 1,5 mil och om ni minns så tog jag del av stämningen när jag satt i bilen på väg hem med nyfödd bebis. Jag kände mig berövad på min bebis bubbla tid. En tid som jag bara skulle vara med familjen, fokusera på mitt mående och bebis och bara få va i bubblan och njuta bytes istället ut till stress, ångest och magkatarr. Det kunde liksom inte kommit mer olägligt än vad det gjorde. Efter månader med svarsbrev fram och tillbaka, yttranden, samtal med advokaterna, samtal med vänner, tårar, ilska, sorg etc. så var det dags för den första förhandlingen. I Sverige så uppmuntrar alltid tingsrätten i civilmål till förlikning och samtal innan man går på en rättegång. Så det skedde förra fredagen. Månaderna innan var jag såklart jätte nervös, det fanns ju en god chans att vi inte skulle komma överens och då behöva gå vidare till rättegång. Vid rättegång så är det förloraren som betalar för alla rättegångskostnader och jag hade redan gjort av med mycket pengar på min advokat och alla vet att som mammaledig så tjänar du inga cash. Ju närmre vi kom förhandlingsdatumet så blev jag mer och mer nervös. Men väl där så blev det tydligt för domaren att hen inte hade ett speciellt starkt case mot mig. Hen som stämde mig närvarande inte ens på plats och svarade inte ens när domaren ringde upp. Så i slutet så kunde jag själv diktera villkoren för förlikning och jag gav hen absolut inte några 1,5 mil. Man kan säga att jag gick ur den där förlikningen och stämningen som en riktig vinnare. Efter år av ångest, magont och kaosartat arbetsliv så är det en obeskrivlig känsla att det nu är över och det finns inget hen kan komma efter mig på gällande vårt gamla bolag. Jag har redan förlorat en hel del värdighet, massor med pengar och ett helt bolag jag byggt upp så nu vill jag verkligen vända blad i livet och fokusera på min revansh och comeback. Bloggen har tyvärr varit det som blivit mest lidande. Tiden, motivationen och inspirationen har helt enkelt inte funnits där men nu tänker jag att jag ska ge det ett ärligt försök och har massa härliga inlägg planerade. För visst är livet rätt härligt ändå när man får må bra och omge sig av personer och aktiviteter man mår bra av? Det är vad jag ska ägna mig åt resten av det här året.Välkomna till Chrystelle 2.0. Det enda som spelar roll i mitt liv är dessa 3 grabbar ❤️
